"same same but different"

Att min hjärna inte fungerar som den ska är ju ingen nyhet, men även den har sin begränsning. Jag har "krisat" färdigt nu. Jag tänker inte längta och försöka hitta mig själv livet ut. Jag är ju här och jag behöver inte längta efter något som redan finns. Vägen kan vara krokig och vilseledande även till det som finns mitt framför mig...
Jag ingår redan i ett sammanhang. Jag är viktig. Jag är älskad...för den jag är. och jag reser snart hem igen.