Man blir som man umgås därför sviker mitt korttidsminne....
Men nu måste jag göra ett försök ändå.
Våren har varit intensiv på olika sätt, främst i min något störda tankeverkstad. Det är ju så jobbigt att ta beslut och hålla fast vid dem. Jag är så medveten om det och jag förstår att mina nära och kära runt omkring tröttnar, slutar förundras och slutar att lyssna tillslut. Vem kan tro på mig om jag själv knappt klarar av det?? Thats me. And I´m lovely just the way I am! pepp, pepp...
Jag är kluven i mångt och mycket, lever i nuet och hittar ständigt nya strategier för att MÅ BRA för stunden.( på gott och ont så klart.)
Här kommer den senaste rapporten för er som fortfarande bryr er:
*flyttar hem till Mattis i augusti <3
* sambos igen. skam den som ger sig.. 3:e gången gillt, eller är det 4:e?
* nytt arbete i Norrköping from. sept. (så gott som klart)
* 3 månader vik på Rönnebacken kvar 100% med min "familj" på västerbo <3
Jag våndas redan över att lämna allt vackert här och alla "underbara" här samtidigt som jag längtar hem till familjen och alla underbara där.
Nu har jag tagit detta beslut och Mattis är viktigast! Och Huset finns kvar som sagt.
Jag har fortfarande fått chansen att jobba på Sveriges bästa äldreboende en sommar till och ska göra allt jag kan för att göra den tiden toppen, försöka låta bli att tänka på den sista dagen här och klumpen som växer lite inombords. Jag vet ju att även det går över och det ska bli spännande att byta jobb... men jag kommer att "gråta ihjäl mig"i år igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
spit it out!