Tillbaka

Kallt o murrigt, ensamt o tyst. Ja, jag har de allra bästa förutsättningar för eftertanke och självförverkligande. Det hör väl hösten till att se tillbaka och minnas sina ljusare stunder i livet och det man saknar.
 Vemodet biter sig fast i själen och tynger ner kroppen, håller fast den och får allting att gå så långsamt.
Jag har mycket tankar kring mamma och Nalle i dessa dagar och tiden som var för 2 år sen.
Då tillbringades tiden i ett annat hus som var kallt och tomt men fyllt med många minnen...
och då var jag inte ensam...

Ja ja, det kommer ljusare stunder snart. Höstlovet närmar sig och så ser vi fram emot första julen i Skåne.
Nästa vecka kommer äntligen soffan och soffbordet, som beställdes för några veckor sedan.
så tills dess ligger jag här på den provisoriska luft-madrass-soffan, tänder små ljus på en bricka och tittar på "bonde_söker_fru" drömmer mig bort och hoppas på att hitta min plats i det stora sammanhanget snart och meningen med förändringen i mitt liv.

Vindar

Sakta sjunker solen ned
i skymningsdis
och förebådar kväll.
Med ens visar höstens färgpalett
ståndaktigt valda delar av livet
som runnit
och bjuder frossan fäste i själen.
Den stundande vintern öppnar
dörren på glänt.
vinden söker
och finner
vind
såsom
vindar i
alla tider funnit varandra.
Och vi människor har bara att dra täcket över oss.

/Göran Hansson