Dubbelliv, Grubbelliv och denna eviga längtan..

En vecka i Norrköping har gått och jag har försökt ta igen det jag saknat i mitt andra liv i Skåne.
Att vara mamma 24 timmar om dygnet men också vara förstående syster, vän och arbetskollega...
och lite partypingla.
Förra hösten vid denna tiden var jag i Nice på Rivieran och levde gott i värmen med hela familjen. Drack rosévin, badade i medelhavet och promenerad på den gamla stadens gator. Gick i små mysiga "hippie-butiker"och klappade franska små hundar.
Tänk vad livet kan förändras under ett år....
På något sätt börjar ändå livet kännas bättre. Jag börjar acceptera min situation och bli tillfreds med mig själv igen.
 Vad jag märker med mig själv är att jag hela tiden behöver något att längta till och det kan vara väldigt små och obetydliga saker i andras ögon, men viktiga för mig. Men så är det väl med oss alla. Nu längtar jag faktiskt efter att få åka hem till huset igen och höstlovsveckan då Mattis kommer ner till mig. Han har ju inte varit hos mig sedan i slutet av Juli...
Sedan har jag ju min andra längtan också den som finns där hela tiden mer eller mindre, den som är inbyggd och gör mig rastlös med jämna mellanrum. Det är något jag troligtvis får lära mig att leva med livet ut.
Ett som jag vet säkert är att jag behöver resa igen och då menar jag längre än till norrköping.
Jag vill till Nice igen...om jag så ska åka helt själv.