Löven faller och jag med dem...

Den fina sommaren börjar ge upp och kvar står jag med mina funderingar och längtan. Jag har fortfarande ingen aning om hur mitt liv ska se ut eller hur jag vill ha det. Har en obehaglig känsla av att inte riktigt passa in någonstans och att allt jag gör blir fel. Känner mig inte hemma varken här eller där, kaos inombords och runtomkring mig. Glad ena dagen för att sedan dala ner i depression nästa. Det tär och jag tappar mig själv bit för bit varje dag... medan livet bara fortsätter att passera.
Men visst har vi haft många ljuspunkter i sommar och jag är så tacksam för dessa.