På gränsen till nervsammanbrott eller dvala...är den stora frågan.

Det ska ju vara så nyttigt och lärorikt att vara ensam ibland, sägs det...

Det jag har lärt mig om jag har gjort det är nog att jag är ett flockdjur. En BETA-hona som behöver en ALFA-hane...hahaha! (eller tvärtom ;-)

Men jag har också insett att jag mår bra av att få utföra mina dagliga och nya uppgifter ifred utan att någon är där och har åsikter och lägger sig i. De här veckorna mol allena är både på gott och ont.

Det känns lite bättre nu när jag har varit på jobbet och att det närmar sig slutet på dessa "deppiga" veckor. Barnen är snart här igen och förhoppningsvis kommer vännerna på besök inom kort tid.

Jag längtar efter sällskap och jag längtar efter att få snickra koja och utegård till Frasse med mina söner. Jag längtar även efter lite gnabb och bråk dem imellan <3<3 och jag Längtar efter att få plantera flera blommor med mina döttrar och måla varandras naglar <3<3

 Jag längtar efter middags-sällskap...

Uttråkad efter avslutad väggmålning

Gryning <3

Middag för en- ParisVin<3

Polarn och Pyret softar...