Jag lever i ett vakum och säger till mig själv att det faktiskt är livet som passerar även nu...

 Och då kommer känslan
den smygande känslan
den enda jag inte rår på
Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
hittar en himmelsk drog

Och då kommer känslan...
är jag den enda som inte förstår?
//KENT

Tiden går långsamt nu och sommar,sol och värme känns som en livsnödvändighet . Ni kan kalla det att fly om ni vill, men jag vill bara bort härifrån och börja om NU... Jag har ingen plats, andrum eller funktion kvar i min tillvaro här. Jag vill leva igen och vara viktig..i ett sammanhang.