Väntar jävlarimej alldeles för länge, men nu är det bara 1 månad kvar. Och sen kan jag vänta mej att den ljuva sommaren bara springer förbi.
Jag, dotter2 och vännen har nu lämnat första lasset i Osby och sett hur våren tagit vid i trädgården. Isen är borta från sjön, grannarna grillade, många hundar på promenad och det var lite mer liv och rörelse i "byn". Nästa tur är det ju meningen att jag stannar :-) Jag hoppas att det mesta blir som jag tänkt mig för en gångs skull samtidigt som jag inte försöker planera för mycket utan bara ta det som det kommer. Leva i nuet och tänka över mitt liv och förändring.
Skitenkelt eller hur!!!?
"Ge mig en kram och tyck om mig" vill jag skrika ut, men inte ens jag själv lyssnar...