Soffpotatis

Francis, Frasse, Brasse, Benny, Gulleplutt, Monsterkaninen...

kärt barn har många namn.

Nu är våran kompis ca 4 månader och mer än dubbelt så stor sen han flyttade hit.

Han äter som en schäfer, bajsar som en älg och försöker ta kommandot som en katt...

Han är så otroligt social och söker ständigt kontakt och uppmärksamhet. Inte rädd och harig för någonting, inte ens det han bör vara rädd för som tex. stora hungriga "jakt"-hundar.

 SOFFAN är hans borg...tror han.

Han buffar och krafsar när man sitter i vägen för hans tok-racer-skutt från hörn till hörn, för att när som helst bara slänga sig på sidan och pusta ut i ca 15 sekunder, och sen raca igen.

Ena stunden muckar han verkligen med mig och sen ska det kelas. Typisk tonåring.

Han är en stor personlighet och jag har nyligen börjat med pottträning dvs. gå på låda. I buren funkade det redan från början, inne krävs det mer tid och tålamod. Skam den som ger sig.

Mitt mål är ju att han ska kunna "gå fri" när vi är hemma utan att behöva storstäda varje dag och ha en liten kattlåda i ett hörn.

Fransk Vädur kräver utrymme och han lär bli ett antal kilon tyngre. (7 kilo)

Dessutom vill han verkligen INTE vara i sin bur för jämnan, han visar tydligt när han måste skaka loss och rastas:-)

Fast hand, uppfostran, utrymme och tid för social samvaro krävs för denna ras. Nästan som att ha en liten hund. Har läst att de faktiskt kan lära sig att komma på kommando och gå lösa utan att rymma.

Nästa sommar blir det iallafall utökning av kompostgaller i trädgården. Han får nog ha hela baksidan...som en hund :-)