söndag 29 april 2012
fredag 27 april 2012
tisdag 24 april 2012
lördag 21 april 2012
lördag 14 april 2012
torsdag 5 april 2012
Inget är som väntans tider...
vill och ska uppleva drömmen igen med hela familjen i denna underbara stad i 2 veckor utan att längta hem.
onsdag 4 april 2012
tisdag 3 april 2012
min rädsla...
...är att du en dag ska falla i glömska
att du hamnar i dunklet av det förflutna
att allt du sagt och gjort tappar sin betydelse för mig
att jag ska glömma hur din röst lät
och att förnimmelsen av din doft dunstar bort
men ännu finns du kvar inom mig och gör dig påmind i mina tankar och handlingar
allting känns som en evighet och ett ögonblick på en och samma gång
Du Förvann mitt i mitt liv och jag tog dig förgivet...det gör så ont att tänka på allt som vi borde upplevt, men som aldrig blev gjort och sagt
det gör så ont att sakna dig och förlora allt som var Du...
jag har ju så mycket som var till dig...
Nu har du frid och jag hoppas du ser mig och lever vid mig så jag får chansen att ge dig glädje och tacksamhet för att du var min Mamma.
allt är bara så ofattbart och jag behöver dig mer än nånsin...
att du hamnar i dunklet av det förflutna
att allt du sagt och gjort tappar sin betydelse för mig
att jag ska glömma hur din röst lät
och att förnimmelsen av din doft dunstar bort
men ännu finns du kvar inom mig och gör dig påmind i mina tankar och handlingar
allting känns som en evighet och ett ögonblick på en och samma gång
Du Förvann mitt i mitt liv och jag tog dig förgivet...det gör så ont att tänka på allt som vi borde upplevt, men som aldrig blev gjort och sagt
det gör så ont att sakna dig och förlora allt som var Du...
jag har ju så mycket som var till dig...
Nu har du frid och jag hoppas du ser mig och lever vid mig så jag får chansen att ge dig glädje och tacksamhet för att du var min Mamma.
allt är bara så ofattbart och jag behöver dig mer än nånsin...
 |
| Lägg till bildtext |
mitt första inlägg
Livet efter 40 är nu min verklighet och krisen är nära. Tidsramen för förändring och drömförverkligande krymper med raska steg...men
...är det så mycket jag igentligen vill förändra?
...och vad drömmer jag om just nu? Försöker klura ut vilka av alla drömmar som består sen "de ljuva" tonåren och vilka jag har förverkligat under mitt upp och ner vända liv. Vad är viktigt just nu? Trots alla "livscoacher" och riktiga vänner runtomkring mig måste jag medge att jag fortfarande är smått förvirrad och impulsiv för mitt eget bästa. Tillvaron fylls ibland av tvivel och uppgivenhet, men min överlevnadsinstinkt ser ju som tur är till att byta ut det mot lyckorus, familjelycka och hoppfullhet med små medel. Ja, jag älskar mig själv stundom och jag är stolt över mig själv och vad jag har lyckats med. Jag är medveten om mina styrkor och svagheter och jag hanterar dem utefter min förmåga och erfarenhet. Men jag har svårt att sortera bort energitjuvar och vad jag verkligen inte behöver i min tillvaro.
Senaste året har varit omvälvande för mig och mina nära. Man tror man är stark och klarar av omställningar i tillvaron, men det blev för många under kort tid. Jag löste detta genom att stänga av mina känslor och försökte vara rationell och finnas där för de andra. Jag var rädd att gå under totalt och tappa all kontroll. Summan av kardemumman är nu att jag har ett behov av att på nåt sett skriva av mig...anonymt, ja iallafall inte "facebooka" det. Jag är ju trots allt 40 och inte 14 och hatar resten av världen:)...
Och ni kan vara lugna med att jag även har vision om att fylla min blogg med annat också förutom livets stora frågor och sånt trams. Jag vill veta vad som gör livet "gött" för er andra, kan ni coacha mig eller jag er?...
...är det så mycket jag igentligen vill förändra?
...och vad drömmer jag om just nu? Försöker klura ut vilka av alla drömmar som består sen "de ljuva" tonåren och vilka jag har förverkligat under mitt upp och ner vända liv. Vad är viktigt just nu? Trots alla "livscoacher" och riktiga vänner runtomkring mig måste jag medge att jag fortfarande är smått förvirrad och impulsiv för mitt eget bästa. Tillvaron fylls ibland av tvivel och uppgivenhet, men min överlevnadsinstinkt ser ju som tur är till att byta ut det mot lyckorus, familjelycka och hoppfullhet med små medel. Ja, jag älskar mig själv stundom och jag är stolt över mig själv och vad jag har lyckats med. Jag är medveten om mina styrkor och svagheter och jag hanterar dem utefter min förmåga och erfarenhet. Men jag har svårt att sortera bort energitjuvar och vad jag verkligen inte behöver i min tillvaro.
Senaste året har varit omvälvande för mig och mina nära. Man tror man är stark och klarar av omställningar i tillvaron, men det blev för många under kort tid. Jag löste detta genom att stänga av mina känslor och försökte vara rationell och finnas där för de andra. Jag var rädd att gå under totalt och tappa all kontroll. Summan av kardemumman är nu att jag har ett behov av att på nåt sett skriva av mig...anonymt, ja iallafall inte "facebooka" det. Jag är ju trots allt 40 och inte 14 och hatar resten av världen:)...
Och ni kan vara lugna med att jag även har vision om att fylla min blogg med annat också förutom livets stora frågor och sånt trams. Jag vill veta vad som gör livet "gött" för er andra, kan ni coacha mig eller jag er?...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)